onsdag 14 mars 2012

Sluts just wanna have fun

Nämen, här kommer visst en serie till! Det är mitt bidrag "Kroppskontakt" till fanzinet "Sluts just wanna have fun", som är Saskia Gullstrands fantastiska projekt med temat slutshaming. Finaste Saskia har också skrivit manifestet längst ned, som finns att läsa i fanzinet. Köp för bövelen! Det kostar blott 50 kronor och innehåller en massa fina serier, tecknade av mina klasskompisar <3
Just det, vi hade release-partaj på Moriskan på Internationella Kvinnodagen, det var grymt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I försvar för slampor överallt:
När
jag gick på högstadiet hade vi en temadag om sexualitet och makt. Vi
åkte in i till Hässleholms kulturhus och gick på en utställning med
tillhörande workshops. Vi fick frågan om vad som var det värsta ordet en
kunde kalla en tjej. Jag sa: ”Hora.” En annan tjej i klassen skakade på
huvudet. ”Slampa,” sa hon. ”Det är värre, på något sätt.” 

Jag har funderat mycket över det uttalandet. Varför kände min klasskompis så? Och vad menar folk när de säger "slampa" om en?

Oftast något av följande:  

Du har en felaktig sexualitet – du är promiskuös – du håller inte rätt klädkod – du är för avklädd – du är ickevit – du är fattig – du har inget fint sätt – du är all over the place – du är hysterisk – du vill ha bekräftelse – du håller inte på dig – du invaderar – du tar för stor
plats – du vägrar hålla käften – du är inte tillgänglig på rätt sätt – du ligger med för många – du ligger med folk av alla de dåliga skälen – du hånglar med fel människor och låter dem ta på dig – du fingrar på folk du inte är kär i – du är full – du är stökig – du är äcklig – du är
någon att skita i - du är betydelselös - du är värdelös - du är rättslös - du är ett riktigt litet luder.

Om du är "slampan" behöver folk inte bry sig om dina rättigheter eller ge dig någon respekt. Att kalla dig för det är ett sätt att reducera dig till något föraktligt och obetydligt. Och i vår patriarkala samtid finns det tusen olika saker som kan trigga igång folks lust att göra så mot en kvinna eller flicka. Hon kanske vill för mycket eller inte rätt saker. Hon brister i självkontroll, förbryter sig mot rådande normer för kvinnors uppförande, är självdestruktiv eller "låter sig" utnyttjas av andra. Hon hänger med fel personer, gör fel sak på fel plats vid fel tillfälle eller är helt enkelt en tjej som det verkar gå att göra vad som helst med utan att någon kommer lägga sig i.

Om hon utsätts för sexuella övergrepp, skyller man det på henne och säger att det beror på att hon är den hon är. Cirkelresonemanget bakom detta funkar som följer:

Om du hade varit värd att skyddas från det här, hade det aldrig hänt dig. Att detta skedde är i sig ett bevis på att det var rimligt att utsätta dig för det. Du måste vara ditt eget fel. För detta är något som bara händer den som på något sätt ber om det.

Detta är en klassisk form av "slut shaming", eller med andra ord; ett sätt att pådyvla kvinnor och flickor skam för att de bryter mot reglerna om kvinnlig sexualitet och kvinnlig (icke)makt och kvinnors synlighet och tid och plats att höras och agera. Slut shaming är ett knippe av strategier för att hålla kvinnor och flickor på mattan, i smärta, skam och frustration. Eller göra dem förvirrade och upptagna med sitt eget beteende och sitt eget utseende, i en konstant ansträngning att följa reglerna. Att bli rätt. Det är en metod för att
koppla deras värde till deras sexualitet och deras beredvillighet och förmåga att efterleva rasistiska, klassbaserade, homofoba och sexistiska ideal.

Jag tror att slutshaming är ett  fenomen som påverkar oss alla i långt större utsträckning än bara som en skuldbeläggning av offer för våldtäkt eller olika former av sexuella övergrepp. Jag tror att det hindrar kvinnor och flickor från att ta kontrollen över sina egna nöjen och njutningar. Jag tror att det får oss att ägna en stor mängd av vår tid åt att oroa oss för hur vi uppfattas av andra och vad de kan göra mot oss utifrån det. Jag tror att det försvårar för oss att känna sympati med andra kvinnor. Jag tror att vår rörelsefrihet och initiativförmåga kraftigt begränsas. Jag tror att det stjäl av våran energi och vår kreativitet.
Säg att jag är en slampa. Än sedan? Vad ger det dig för rättigheter över mig?

Slampor är på tusen olika sätt och vill tusen saker. Ibland vill de bara ha roligt. Och att ha roligt är det finaste som finns.

måndag 12 mars 2012

Mmmmm, vår!

Solen skiner och jag känner mig generös, så jag tänkte bjuda på lite serier och teckningar som hamnat på hög på sista tiden. 
Först ut är en serie mot monarkin! Jag skulle kunna teckna 100 serier mot monarkin, men det blev visst bara en den här gången.

 
Sometimes you want to treat yourself with a little extra something
but if you don’t have any money that can be difficult.
But If I came from a wealthy family then it would be different.
If my father was the king of Sweden.
If I was the crown princess ...
Then I would never have had problems paying the rent
If my father was king
Then we would live in a place just a little, little bit nicer.

Endless possibilities.
No skeptic job coaches (Oh really?)
No growing CSN loans.
No more processed foods.
None in the royal family have to worry about not having any money left before payday ... That’s the way I want to live!
But if everyone lived like kings and princesses, it would be damn expensive. (Farewell, economy!)
Sweden can not afford to feed that many royals.
We already pay for them to have a good life, when we ourselves are a bit worse off.
Or a great deal worse.


If I really was Her Royal Highness, I would probably have been pretty happy with the situation.
There's just so much stuff that you want .. 
(travel, driver's license, school fees, food, housing, furniture, retirement fund, new clothes)
But I -
who can’t afford to buy a new bus pass
- can I really afford the monarchy?