Varför inte min dröm?

Foto från Siena

Alla har drömmar, stora drömmar och jättesmå drömmar. Ibland längtar man så mycket efter att uppfylla sina riktigt stora drömmar att man knappt märker hur man sakta närmar sig målet. Och sedan står man plötsligt där, precis framför en drömsituation som länge verkat helt omöjlig. Det känns overkligt och otroligt läskigt, kanske blir man så orolig att man glömmer vara glad. Det var det som hände mig. 


Fan, vad jag har oroat mig i onödan. :) De senaste åren har jag drömt om att bli en riktigt grym serietecknare, och för att bli det har jag sökt till Serieskolan i Malmö. Det är ju där de grymmaste svenska serietecknarna har gått, det vet alla serienördar i landet. Jag har skickat in ansökningsprover tre år i rad, senast i april i år. Innan har jag blivit förkrossad över att jag inte blivit antagen, men i år så liksom bara släppte jag allt efter att jag skickat in arbetsproverna. Jag accepterade att Serieskolan inte ville ha mig, och började planera inför framtiden. Jag kände mig till och med lycklig, och såg fram emot hösten. Jag skulle ta allt med ro, och verkligen satsa på drömmen med stort D nästa år. 
"Allt är okej, jag har inte bråttom. Nu får jag mer tid att öva, mer tid att måla.."


Och sen blev jag antagen! I höst kommer jag att bo i Malmö och gå på Sveriges bästa utbildning för Serietecknare och illustratörer.
...
Haha. Så går det när man försöker planera livet för mycket :) Men varför skulle inte min dröm gå att fixa?
Jag fick brevet förra veckan, men det var först efter skolavslutningen igår som jag kände att jag måste gå vidare och göra något nytt. Utmana mig själv, ta en chans nu när jag har fått den. Eftersom jag blev så deprimerad av tanken att lämna Växjö och Kronobergs Konstskola, och så orolig av att ta mig an något nytt och säkert riktigt svårt - så kunde jag inte känna mig riktigt glad. Men nu är jag glad, och stolt. 


Jag kommer att sakna skolan, Växjö, lärarna, och mina nya vänner hur mycket som helst. Hur mycket som helst, men att det är så svårt för mig att lämna allt måste ju betyda att det varit bra för mig. 
Jag har faktiskt redan sett några drömmar bli uppfyllda i Växjö. Hamoud har fått uppehållstillstånd. Jag har fått nya, underbara vänner. Jag har äntligen fått resa utomlands, både till Tyskland och Italien, jag har längtat efter att resa till Italien och se alla platser och gammal, otrolig konst sedan jag var 9-10 år gammal. Jag har lärt mig måla ganska vackert med både olja och akvarell, vilket jag är grymt stolt över. Jag har börjat sälja teckningar och tavlor, och till och med skaffat en hemsida. 
Jag har träffat människor som tror på mig, och samlat på mig en massa härliga minnen här ifrån Växjö, men jag kan inte stanna. Jag känner mig frisk (med undantag för en trasig fot), trygg och lycklig, och jag är redo för ett äventyr! :)  

Malmö, here I come!


http://serieskolan.se/kvarnby/