Jobbigt bloggigt, och Doctor Who.

Jag tänkte vara en generös bloggare och visa upp en teckning som jag faktiskt är ganska stolt över, men jag som jag glömde bort att lägga upp här på bloggen. Teckningen, som föreställer Rose och Doktorn från Doctor Who, tog mig ungefär två blyertskladdiga kvällar att göra. Men jag är inte riktigt klar ännu.

Åh, snyft.

Jag har förstått att om man ska bli en riktig bloggstjärna i det här landet måste man antingen vara en 15-årig småbarnsmamma, en trendig feministhatare, Sverigedemokrat, besatt av mode eller matlagning, eller vara Carl Bildt. Om det finns någon där ute som kan kombinera alla dessa egenskaper: varsågod, världen är din.
Jag menar inte att låta bitter - jag älskar min blogg. (Speciellt sedan jag tapetserade om den med blommor och gull.) Men själva bloggkulturen stör mig en del. 
Jag tycker om att vem som helst kan skaffa en lättskött hemsida och bara prata på om vad som helst, men själv läser jag nästan inga bloggar längre. Det blir för mycket reklam, söta barn/hundvalpar, smygrasism, dyra semestrar och glittrande utekvällar, för min del. 


Tydligen ska man vara personlig, men inte för personlig. Men ganska personlig ändå. Lite intim. Men inte för mycket! För då försvinner illusionen, att bloggarens liv är bättre och mer spännande än ditt eget.
Mitt liv har inte varit särskilt spännande den senaste veckan.. Jag har hostat slem och tittat på Doctor Who, som den förkylda nörd jag är. Mmm. :)


Men här kommer något lite intimt ändå: en bild på mitt skrivbord! 
Nej, inte mitt riktiga skrivbord, det är ju fullt av näsdukar och halvfärdiga skisser.